Hurtbullewannabe

Jag måste bara skriva världens mest onödo inlägg om en känsla som jag ofta får. Det är en låt som jag börjar tycka är bra, sen börjar jag lyssna kanske två gånger i rad, för att jag tycker den är så bra. Men sen när jag lyssnar på den vill jag inget annat än att lyssna på den på högsta volym om och om igen. Och när den närmar sig slutet blir man helt deppig och måste fort spola fram den. Då mår man bra igen men sen börjar man må dåligt när man vet att den bara är några minuter lång och att den snart närmar slutet igen. Man önskar att denna låt var en evighetslåt som höl på i samma tempo i all evighet. När man lyssnat på den mycket under en period har man till slut lyssnat klart på den och då är man öppen för nya liknande obsession av en ny låt. Men mellan dessa perioder kan det dröja veckor eller till och med månader.

Idag heter denna låt Ramlar med Håkan och nu när jag skrev det tog den precis slut, den lämnade ett tomt hål.

Jag är egentligen väldigt glad idag, jag hade inga hål hos tandläkaren; ) och så är jag glad av den goda maten i min nya mysskola. Imorn så ska man boka Håkankonserten, det är också trevligt det. Det är så mycket trevligt som händer framåt och jag mår bra av skolans nya lokaler. Livet är ljust och jag lever och så gör även folk i min närhet.

Har tänkt på en till sak, att alla som gillar Håkan (som allt här nästan handlar om nuförtidenXD) är ganska besatta av honom och hans musik, jag känner verkligen att jag blivit en av dem. Det kunde man aldrig trott för typ två år sen:P

Nu har jag lyssnat på låten tio gånger i rad, jag börjar nästan tröttna (haha fast nu när jag skrev det ångrade jag migXP)

Always look on the bright side of life! ; )